Migration

Fladdermusarter använder olika habitat för jakt och boplats och använder olika strukturer för kolonier t ex hus, träd eller grottor. Fladdermusarter byter också habitatområden mellan vinterdvalan och sommarperioden. Det är känt att arter som övervintrar i grottor migrerar mindre än arter som övervintrar i träd. De flesta fladdermusarter gör mindre förflyttningar mellan vinterdvala och sommarperiod. Fladdermusarterna delas in i fyra grupper: långmigrerande, regionalt migrerande, fakultativt migrerande (stationära eller regionalt migrerande) och stationära.

Fyra fladdermusarter är kända som långmigrerande inom Europa:
– Gråskimlig fladdermus migrerar upp till 1787 km och i medeltal över mer än 500 km. Men t ex populationen i Danmark är mer stationär och fladdermöss i Danmark förflyttar sig endast 5 till 40 km mellan vinter- och sommarkvarter).
– Mindre brunfladdermus migrerar upp till 1507 km (mestadels honorna).
– Större brunfladdermus migrerar upp till 1546 km (endast honorna). Några individer som var ringmärkta i Skåne har återfunnits i Tyskland.
– Trollpipistrell migrerar upp till 1905 km och i medeltal över mer än 1000 km. Några individer som var ringmärkta i Skåne har återfunnits i Tyskland. Trollpipistrellens migrationsperiod varar cirka 40 dagar i Sverige.

Andra arter är kända som regionalt migrerande. Det betyder att avståndet mellan vinter- och sommarkvarter är i storleksordningen hundratals km. Dessa arter kan också migrera upp till 800 km maximalt. Dvärgpipistrell och sydpipistrell är kända som regionalt migrerande i Sverige och det är osäkert om dessa arter flyttar till övervintringsplatser på kontinenten.

Vissa fladdermusarter kan antingen vara stationära eller regionalt migrerande, så kallade fakultativt migrerande: taigafladdermus, större musöra, vattenfladdermus, dammfladdermus, fransfladdermus, nordfladdermus och sydfladdermus. Men åtminstone större musöra, dammfladdermus och nordfladdermus övervintrar i södra Sverige och är kända som stationära i Sverige, liksom vattenfladdermus.

Några arter är stationära i sina habitat i hela Europa och flyttar endast några tiotals km mellan vinter- och sommarkvarter: bechsteins fladdermus, mustachfladdermus, barabastell, brunlångöra och grålångöra. De fyra första arterna är kända för att övervintra i Sverige.
En hypotes är att långmigrerande fladdermusarter påträffas i Sverige senare än regionalt migrerande, fakultativt migrerande eller stationära arter. En annan hypotes är att långmigrerande arter har en aktivitetstopp både på våren och på hösten, under sina migrationsperioder. För att veta säkert får vi vänta in resultat från BatLife Sweden-projektet!

Platser i södra Östersjön, Öresund och Kattegatt där fladdermusobservationer gjordes. Pilarna visar platser varifrån fladdermössen lämnar Sverige (Ahlèn et al., 2009)

Ref:

Ahlèn, I., & Bach, L, Baagøe, H. J., and Petterson, J. (2007). Bats and offshore wind turbines studied in southern Scandinavia. Naturvårdsverket edition. pp37

Ahlén, I., Baagøe, H. J., & Bach, L. (2009). Behavior of Scandinavian bats during migration and foraging at sea. Journal of Mammalogy, 90(6), 1318-1323.

Ahlén, I. (2011). Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. [The Bat fauna of Sweden. Present knowledge on distribution and status.] – Fauna och Flora 106(2): 2–19Ahlén, I. (2015).

Ahlèn, I. (2015). Åtgärdsprogram för barbastell, 2015-2019. Naturvårdsverket. Rapport 6532.

Ahlén, I., Rydell, J. & Eklöf, J. (2018). Inventering av fladdermöss I Karlsborgs fästning 17 februari 2018. Länsstyrelsen I Västra Götaland rapport. pp 1

Allen, G.M. (2004). Bats, biology, behavior and folklore. Dover edition. pp 368

Arthur, L. & Lemaire, M. (2009). Les chauves-souris de France, Belgique, Luxembourg et Suisse. Biotope, Mèze (Collection Parthénon), Muséum National d’Histoire Naturelle, Paris, 1st éd. 544 pp

Ciechanowski, M., Jakusz-Gostomska, A., & Żmihorski, M. (2016). Empty in summer, crowded during migration? Structure of assemblage, distribution pattern and habitat use by bats (Chiroptera: Vespertilionidae) in a narrow, marine peninsula. Mammal Research, 61(1), 45-55.

De Jong J. (2000). Fladdermössen i landskapet. Jordbruksverket edition. Pp 24

Hutterer, R., Ivanova, T., Meyer-Cords, C., & Rofrigues, L. (2005). Bat migrations in Europe: a review of banding data and literature. Naturschutz und Biologische Vielfalt, Bonn, 28: 1–176

Rydell, J., Bach, L., Bach, P., Diaz, L. G., Furmankiewicz, J., Hagner-Wahlsten, N., … & Pētersons, G. (2014). Phenology of migratory bat activity across the Baltic Sea and the south-eastern North Sea. Acta Chiropterologica, 16(1), 139-147.